Musiker och skådespelare
Robert växte upp i en helt vanlig familj. Han visste redan som ung att han ville hålla på med musik när han blev äldre, och även om han alltid varit en blyg kille blommade han upp när han och systern Lizzy intog scenen.

Det var hans pappa som uppmuntrade honom att pröva på skådespelandet, och det ledde till att han började på en privat teaterskola i England. Där fick folk fort upp ögonen för den unge Robert, och han upplevde snart sin första skådespelar-framgång. Som 17-åring blev han erbjuden en roll i TV-versionen av ”Niebelungens Ring”, och det blev hans första erfarenhet av film och TV. Som av en tillfällighet mötte han Mike Newell, som skulle vara instruktör för "Harry Potter och den flammande bägaren”, och mötet resulterade i att han fick rollen som Cedric Diggory i filmen. Även om det självklart var Harry, Hermione och Ron som var de största stjärnorna, jublade biopubliken över Roberts prestation som den unga flickfavoriten, och några kallade honom till och med den nye Jude Law. Det var stora ord, och Robert har senare erkänt att han nästan lät berömmet gå honom till huvudet.

Men bättre skulle det bli. Robert ville inte sättas i bur, och drömde om att få prova på många olika karaktärstyper, så han begav sig till U.S.A för att prova lyckan i Los Angeles och se om han kunde ta sig an en roll i en amerikansk uppsättning. Som av en händelse fann han sig på audition för en roll i första Twilight-filmen, som otraditionellt nog skedde hemma hos regissören, Catherine Hardwicke själv. Han imponerade henne något enormt, och hon tvivlade inte en sekund på att det skulle vara Robert som skulle få ge Edward sitt vackra ansikte.