Elisabet Báthory (Báthory Erzsébet på ungerska, Alžbeta Bátoriová på slovakiska, Alžběta Báthoryová på tjeckiska, Elżbieta Batory på polska, född 7 augusti 1560, död 21 augusti 1614), var en ungersk grevinna från den välkända Báthory-familjen. Hon är möjligtvis den mest kända kvinnliga seriemördaren i historien och kallas för "Blodsgrevinnan" och "den blodiga kvinnan från Čachtice", efter slottet nära Trenčín, på den tiden i Kungadömet Ungern där hon tillbringade större delen av sitt vuxna liv. Báthory-familjen är känd för att ha försvarat Ungern mot det osmanska riket.

Efter hennes makes död anklagades hon med fyra medbrottslingar för tortyr och mord på flera hundra flickor och unga kvinnor, med ett vittne som uppskattar dödstalet till över 600, men hon dömdes bara på 80 punkter. År 1610 fängslades hon i slottet i Čachtice, där hon blev kvar tills sin död fyra år senare.

Bakgrund 

Elisabet ansågs vara ett mycket vackert barn; som vuxen ansågs hon också vara en skönhet. Det smicker hon mottog för sitt utseendes skull ska ha gjort henne starkt medveten om och fokuserad på skönhet. Hon mottog många frierier och blev till slut bortlovad till den så kallade ”Ungerns svarta hjälte”; Ferenc Nádasdy.

År 1575 gifte hon sig med den tio år äldre Nádasdy. Efter giftermålet flyttade paret till hans slott Csejthe. År 1585 födde Elizabeth sin första dotter, som hon gav namnet Anna. Två döttrar till följde, Usula och Katarina, och år 1598 födde hon sin första och enda son, Paul.

Morden

 Enligt legenden och bevarade protokoll var händelsen som födde Elisabeths idé att blod kunde bevara utseendet och förhindra åldrande, att en kvinnlig tjänare råkade en dag riva henne under borstningen. Elisabeth gav då flickan ett så kraftigt slag över ansiktet att hon började blöda näsblod. Flickans blod stänkte på Elisabeths hand, och när hon torkade bort det tyckte hon sig se att huden hade blivit lenare och vitare där blodet hade varit. Hon ska då ha bestämt sig för att bada i blod; kunde en droppe göra hennes hud slät på handen, skulle ett bad föryngra hela kroppen, var resonemanget. Elisabeth fick hjälp av tre äldre tjänare med att ordna detta, och det första offret ska ha blivit den kammarjungfru som hade rivit henne med hårborsten.

År 1604 stupade Elisabeths make i en strid mot turkarna. Blodbaden som tidigare hade skett vid enstaka tillfällen, ska nu ha utökats. Hennes medhjälpare började bjuda in flickor från trakten, med löften om anställning hos Elisabeth. Medhjälparna tog emot flickorna och låste in dem i ett av rummen på slottet. Flickorna fick svälta och utsattes för tortyr för att förbereda offret, enligt dåtida ritual, innan de till slut blev förda till ett tortyrredskap som tros vara en tidig version av järnjungfru, vilket ledde till deras död; långa spikar trycktes då in i deras kroppar och blodet rann ner i ett hål, för att till slut hamna i Elisabets väntande bad. Ibland ska Elisabet ha druckit blodet, i syfte att "finna sin inre skönhet".

Upptäckt 

Vid ett tillfälle hade en av de unga flickorna lyckats rymma och meddela de ungerska myndigheterna vad som hände på slottet. Den 30 december 1610 anlände soldater till slottet. Soldaterna letade igenom stället och fann döda kvinnor nergrävda runt slottet. I tortyrkammaren fann de även kvinnor som fortfarande levde, men som var fruktansvärt misshandlade. Några av kvinnorna hade urskurna hål på kroppen och en del av dem saknade vissa kroppslemmar. Elizabeth och hennes medhjälpare arresterades.

Vid förhör av Elizabeths tre medhjälpare framkom det att Elizabeth dödat exakt 612 unga kvinnor. Hon hade själv dokumenterat dödsfallen i sin dagbok. Medhjälparna erkände också att kvinnorna torterades i veckor eller månader innan de dödades och tömdes på blod. Anteckningar från rättegången finns fortfarande kvar i Ungern idag.

Dom 

Alla inblandade, förutom Elizabeth och två av hennes medhjälpare, dömdes till halshuggning. Deras lik brändes direkt efter avrättningen. De kvarvarande två medhjälparna fick sina fingrar avhuggna och begravdes därefter levande. Dessa två ansågs ha varit häxor.

Elizabeth var som medlem av adeln utom räckhåll för avrättning. Hon blev istället dömd till husarrest. Det innebar för hennes del att hon blev inmurad i sin egen tortyrkammare. Endast en liten lucka för mat och vatten lämnades kvar.

År 1614 avled Elizabeth. Hennes kropp fick inte begravas på byns kyrkogård, utan hennes lik fraktades till staden Ecsed, som var familjen Báthorys stamsäte. Alla dokument om Elizabeth hemligstämplades och man förbjöds att nämna hennes namn i över ett årtionde.(Mer än 10 år)

Familj 

Elizabeth hade sex barn. En dotter fick hon innan hon gifte sig och en son efter makens död. Den första dottern lämnade hon bort med löftet att aldrig se henne igen. Två döttrar ska ha mördats av Elizabeth medan den tredje flydde från slottet. Den förste sonen lät hon leva då hon behövde en arvinge och dessutom enbart var intresserad av unga flickors blod.

Enligt legenden ska Elizabeth haft en älskare som hon kunde besöka när helst hon önskade då älskarens hus och hennes slott var förbundna med en underjordisk gång. Med sin älskare fick hon en son vars ättlingar idag fortsatte att bo i huset. Medan slottet är ruiner och den underjordiska gången sedan länge rasad, ska detta hus ha bevarats. I huset ska en del kläder, smycken och en dagbok finnas bevarade efter den "blodiga grevinnan".